Ångest.
Det verkar som att det blir ännu en vaken natt.
Sömnproblem har jag som ni säkert vet haft av och till i flera år, men sedan jag hade min första ångest/panikattack (som jag hade i juni) så har det blivit mycket, mycket värre.
Jag som alltid har älskat att sova, avskyr när kvällen kommer och det är dags att gå och lägga sig, vilket skapar ångest, vilket i sin tur gör att jag inte kan sova, och sen är den onda spiralen i gång.
Jag har sedan jag kan minnas haft lätt för att oroa mig för saker, och med tanke på vad jag har fått genomgått de senaste åren så är jag inte ett dugg förvånad att jag är där jag är just nu, men med rätt hjälp så ska det lösa sig även för mig!