Mörker.
Som jag har nämnt i tidigare inlägg så har det varit några riktigt tuffa dagar för mig. Orkeslösheten sitter fortfarande i, och kan inte glädjas åt något längre känns det som. Allt är bara ett enda stort mörker..
Tänkte idag att det kanske skulle kännas lite lättare efter ett besök på kyrkogården, men direkt jag kom fram till hans plats och läste på hans namnskylt "Tom Persson" så bröt jag ihop fullständigt och var tvungen att gå därifrån. Jag klarar inte av att göra nånting längre innan tårarna kommer, vilket börjar bli enormt påfrestande!
♥
